Äntligen...

...fick Alma sitt första Certifikat!

Vi var alltså på utställning till Seinäjoki idag. Det var absolut värt bilturen. Som jag skrev igår hade jag inga som helst förväntningar på att det skulle gå bra, så gissa om jag blev förvånad då det ändå gick jättebra. Almas fick utlåtandet Utmärkt (Erinomainen) och sitt första Certifikat.

Det officiella resultatet blev: AVO-ERI, AVK1, PN1, VSP, SERT, CACIB. Domare var Paavo Mattila. CACIB:en borde inte gårdshundarna kunna få, eftersom gårdshunden endast är "tillfälligt" godkänd ras av FCI. Men vi fick en fin rosett för det i alla fall.

Alma uppförde sig riktigt bra i ringen, även fast vi fick springa ett varv extra på begäran av domaren. T.o.m bordet gick riktigt bra. Här kommer utlåtandet i sin helhet (på finska):

"Kaunis narttu. Hyvät mittasuhteet. Hyvä pää. Erittäin hyvä runko ja raajat. Sopivat kulmaukset. Erinomainen karvapeite. Liikkeissä hieman takakorkea. Lyhyt taka-askel. Miellyttävä luonne."

Domaren kom ännu och gratulerade och sa då att hon är lite hög i baken då hon går, men riktigt fin då hon står. Det tycks nog vara det största minuset för henne, att hennes bakre steg inte är tillräckligt långa.

Med på utställningen var också, som jag gissade igår, Lenni (Ilso Danske Lenni fra Sundet). Också för honom gick det bra. Han fick också utlåtandet Utmärkt och blev bäst i rasen. Hur det gick för honom i grupptävlingen vet jag inte än, för vi orkade inte stanna kvar så länge (gårdshundarna bedömdes kl. 9 och grupptävlingarna var på eftermiddagen). Lenni och hans "brorsa" Laikko med matte och husse var så trevligt sällskap, då jag var ensam med Alma. Kiitos vielä hauskasta seurasta! Bilder kommer en annan dag, för av någon anledning får jag dem inte överförda just nu.

Edit: här kommer en bild från utställningen, som jag fick av Lennis och Laikkos matte och husse. Kiitos Maria ja Kimmo! De hade också kommit på att jag fått en pokal för lite, sammanlagt fick Alma alltså 3 pokaler! :)

Annars var det också en bra helg för Villiniittys kennel. Fler av Almas syskon var nämligen på utställning igår. Almas lillebror Perttu fick också bedömningen Utmärkt, titeln Bäst i rasen och sitt första Certifikat. Grattis Minna! Almas syster Armi blev bästa motsatta kön (dvs. VSP, månne det heter så på svenska?) och fick bedömningen utmärkt. Grattis Maikki! Och grattis till uppfödaren Heli!

Ha en bra vecka, bli inte alltför deprimerade av mörkret som nu tagit över kvällarna då klockorna flyttats bakåt...

Härliga lördag

Oj vad härligt det är med helg! Veckorna går verkligen fort just nu. Jag tycker det just var lördag och nu är det lördag igen. Fast då man tänker tillbaka på veckan, har man hunnit med så mycket, bl.a. två dagar arbetsresa i Helsingfors.

Som det framkom i det förra inlägget, var vi förra lördagen med Alma till den nya hundparken som stan gjort i ordning vid Metviken. Efter lördagen har Alma varit dit fyra gånger till, en gång med husse, en gång med både husse och mig och resten av gångerna med mig. De första gångerna var Alma så ängslig och höll sig nära oss hela tiden, men fjärde gången började hon våga lite mer och idag då jag var med henne, lekte hon ganska mycket med de andra hundarna. Som mest var det hela 8 hundar där samtidigt. Vad roligt de hade! Vi ska försöka åka dit rätt ofta nu åtminstone en tid, så att Alma vänjer sig. Eftersom parken är en bit ifrån oss, har vi alla gånger kört med bilen lite närmare och tagit vår dagliga långpromenad kring Metvikens stränder. En "biprodukt" av visiterna till hundparken verkar därför vara att Alma blir mindre och mindre rädd för att åka bil, vilket jag är jätteglad över.

Idag då vi var i hundparken, märkte jag plötsligt att Alma hade blod på sin rygg. Det var två andra hundar där då. Båda var svarta med lurvigt hår, så det var svårt att komma fram till vem av dem som blödde. Men till slut kom vi fram till att det var den 5 månder gamla Pumi (eller Puli?) valpen Sassa som tappat en tand och därför blödde. Vilken tur att det inte var värre.



P.g.a blodet på ryggen, fick Alma ta sig ett bad då vi kom hem. Det brukar gå bra att bada Alma, till skillnad från kloklippningen som vi har lite problem med. En annan orsak till badet är att vi ska på utställning imorgon till Seinäjoki. Vi har inga höga förväntningar på utställningen imorgon, för Alma är nog lite i det kraftigare laget just nu. Hon tycks nog ha lätt att lägga på sig lite extra fett, så man får vara försiktig med att inte ge för mycket mat. Nå, vi får jobba på att få henne lite smalare till Vinnare-utställningarna i mitten av december.

Då Alma blivit badad, älskar hon att bli torkad med en handduk. Då hon torkat lite, brukar hon också gilla att bli lite fönad. Fast allra helst rullar hon sig i soffan eller på nåt annat mjukt, vilket inte husse och matte alltid är lika förtjusta i... Hur det går till ser ni i alla fall på bilderna i kollaget nedan. Klicka på bilden så ser ni den i större format.

Håll tummarna för oss imorgon. Det är bara Alma och en annan gårdshund som är anmälda. Är det månne Lenni, som oftast brukar vara på samma utställningar som vi? Det återstår att se... Vi återkommer med resultatet sen.

Ha en skön söndag!

Hundpark

Några kilometer från vårt hem har staden upprättat en ny hundpark. Parken har genast blivit omtyckt, för det är första som ha skild avdelning för små och stora hundar. Det tycker vi också om, eftersom det ibland kunde gå ganska vilt till i den andra hundparken då det var många stora hundar.

Igår bestämde sig matte för att ta mig med och bekanta oss med den nya parken. Gissa om vi blev förvånade då vi träffade på .... en annan gårdis där!! Det var tiken Meno som kommer från Yacatis (kennel därifrån också min mamma är). Meno är 13 månader. Vi har aldrig tidigare träffat henne, men hört ryktas om att hon fanns. Det var verkligen kul att träffa på en annan gårdshund och dessutom i hundparken där vi kunde leka! Det tog i alla fall nästan 20 minuter förrän vi kom igång med lekandet, för först måste jag bekanta mig med parken som var lite skrämmande med så mycket hunddofter. Men sedan satte vi fart. I parken fanns också Pumi-valpen Sassa som är 4,5 månad. Hon var en riktig tuffing, som t o m jag blev lite skraj för emellanåt.

Till parken kommer vi definitivt att gå snart igen, men nu är det dags att gå och lägga sig.

Natti natt!

-Alma-

Ålandshälsningar och nytt golv

Renoveringen är i full gång igen. I tidigare inlägget berättade jag om att vi målat väggarna i vardagsrummet. Efter det har vi också målat väggarna i hallen o tamburen. I lördags började Matti byta ut golvet i vardagsrummet och hallen. Det är faktiskt snart klart och blir jättefint. Är glad att vi valde det golv vi valde.

Då man lägger golv i en lägenhet som är full möbler och saker,

blir det en hel del flyttande av och an...

Sista helgen i september var vi till Åland. Vi var och hälsade på min mamma (hundmommo) och hennes man och så var vi på utställning till Eckerö. Vi var där två hela dagar, så vi hann inte så mycket. Några utflykter hann vi dock med.

Utsikt från Getabergen.

På söndagen var vi på utställning. Också denna gång var det få gårdshundar anmälda. Domare var Åke Kronander. Förutom Alma var det bara en annan gårdshund, en hane, anmäld. Eftersom Alma löpte, försökte vi hålla oss undan hanen så mycket vi kunde. Hanen hette Dumle. Jag hann aldrig kolla upp vem han riktigt var. Jag tror dock att han kanske var Navarras Dumle. Vem han än var, gick det i alla fall bra för honom.

Dumle

Alma fick också Mycket Gott utlåtande (dvs. EH). Domaren tyckte att hon var lite bakhög och klagade lite på hennes steg bak. Här kommer utlåtandet i sin helhet:

"Bra helhet, feminin, mycket bra huvud och uttryck. Tillräcklig hals, kunde ha mer förbröst. Bra kropp, lite bakhög och för brant kors, vilket gör henne lätt underställd. Bra ben och tassar. Kunde ha bättre steg bak."

Alma visade snällt upp sig för domaren, bordet var lite skrämmande som vanligt.

Ja, det är desamma sakerna domarna "klagar" på varje gång. Någon som har nått tips för hur vi ska få Almas bakre steg förbättrade? Måste försöka hinna på någon utställningsträning innan kommande utställningar. Vi har ju faktiskt hela 3 utställningar på kommande ännu i år. Jag som aldrig tänkt att vi skulle börja springa på utställning. Nå, om Alma fortsätter att få Mycket God varje gång, kanske vi pausar ett tag och låter henne växa till sig lite ännu. Vi får se. Nå, hursomhaver, utställningarna jag nu anmält Alma till är Seinäjoki 25.10 och Vinnare 2009 i Helsingfors 12.12 och Nordisk Vinnare 2009 också den i Helsingfors 13.12. Tror det blir att ta tåget till Helsingfors för Vinnare-utställningarna, för Matti verkar inte intresserad av att följa med.

Ha en bra fortsättning på den nya veckan. Lovar återkomma med bilder på vardagsrummet då det är klart.

Kramar från

Byxveckorna

Ja, nu har byxveckorna inletts igen. Två gånger i året får matte för sig att klä på mig småbyxor. Hon säger att det är för att jag löper, men inte tycker jag det förklarar nåt. Jag springer ju och på hela tiden annars också. Nå, i vilket fall som helst tycker jag inte att det är särskilt trevligt.

Då jag har byxveckorna på gång, känner jag mig lite smådeppad och tycker speciellt mycket om att ligga och mysa. Kan ni gissa vem som ligger under filten?

Det är ju givetvis jag, som ni ser på sista bilden i kollaget. Om man tittar riktigt noga, syns jag också på de andra bilderna. Genom att klicka på bilden ser ni bilderna i större format.

En annan sak som gör mig lite deppad är att husse tycks ha försvunnit. Hur skulle han annars ha varit borta så länge? Han packade en stor väska för över en vecka sedan och sa att han skulle resa till Afrika. Efter det har jag fått sköta om vaktandet i detta hushåll. Matte påstår att husse kommer hem på fredag och det tycker vi alla ska bli skönt. Det är lite tungt i längden, då jag måste hålla sån järnkoll på läget. Jag försöker verkligen hjälpa till med allt. Om någon går utanför på gården, så berättar jag om detta med lite skall. Matte är ju inte alltid så snabb på att märka sånt. Men ändå blir hon irriterad på mig då jag berättar om möjliga inkräktare. Höh! Håller tassarna för att husse faktiskt kommer hem på fredag, för vi saknar honom.

Bosse har jag inte mycket hjälp av när det gäller att ta hand om matte då husse är borta. Han ligger bara och latar sig dagarna i ända. Ibland kommer han och spinner lite hos matte, men annars tar han det lugnt. Det retar mig så att jag ibland tycker att det skall sättas lite sprätt på honom. Då passar jag på att jaga honom lite då matte inte ser på. Inte det heller brukar vara uppskattat. Jag som bara försöker få igång honom, så han inte latar ihjäl sig...

En av gångerna då Bosse i alla fall inte latar sig är då han får gå ut på gården. Matte brukar koppla fast honom på gården ibland. Då sitter han där och glor ut över gården. Inte har han nu så mycket sprätt i sig då heller, men han sitter i alla fall upp.

Nu rycker matte i alla fall mig i tassen och säger att vi ska gå ut. Men jag ska ännu berätta att matte anmält mig till Seinäjokiutställningen 25.10. Hon ska nog också anmäla mig till Vinnare-utställningen, men har ännu inte gjort det för hon funderar på om hon också samtidigt skall anmäla mig till Nordisk Vinnare-utställningen, som går av stapeln samma helg. Hur skall ni andra göra?

Sussa sött,

Alma.

Ps. Min hamsterkusin Eicca har också börjat blogga. Ni hittar hans blogg här. Eicca bor hos min hundmorbror Nicke och hans sambo Outi.

Snart slut på sommaren, mer tid för bloggande?

Här har det som vanligt varit tyst. Vi har verkligen haft fullt upp denna sommar, åtminstone i helgerna. Här kommer några bilder från i sommar.

En dag då vi kom till villan hade Alma ett paket som väntade.


Inuti fanns en såhär fin bädd...

...som givetvis skulle provas direkt och fick godkänt. Tack hundmommo!


Förra helgen firade vi villaavslutning i Köklot på en stuga vi hyrt med våra vänner. Där fick Alma springa lös största delen av tiden. Förutom då hon fick för sig att hälsa på grannens kaniner, som tur var inne i bur.

Tyvärr missade vi gårdshundsdagarna som var samma helg, men kanske vi kan åka nästa år igen. Det gick i alla fall jättebra för Almas syskon och uppfödare på gårdshundsdagarnas Open Show. Villiniittys kennel vann uppfödarklassen och Almas syster Armi blev andra bästa tiken. Också många av de andra syskonen gick det bra för. Det var ju kul att höra! Många grattisar till er!

I samband med detta kan vi ju berätta att vi skall till Eckerö på Åland på utställning i slutet av september och sedan ska vi förhoppningsvis till Seinäjoki och kanske också Vinnare 2009 utställningen i Helsingfors i december. Så vi har nåt att se fram emot på den fronten också.

Ja, nu då villaavslutningen är avklarad blir det väl dags att ta itu med renoveringen som stått så gott som stilla under hela sommaren. För en tid sedan målade jag en vägg, men annars har inte mycket hänt. Men nu har vi satt igång igen... som ni ser på bilderna nedan. Nu är det dags för vardagsrummet och hallen att få nytt golv och lite ny färg på väggarna. Tyvärr hinner vi inte så långt denna gång, för Almas och Bosses husse är upptagen från onsdag till söndag och på söndag åker han till Afrika för två veckors arbetsresa. Jag och djuren får klara oss själva och försöka renovera så mycket vi (och speciellt mina armar som krånglar igen) klarar av. Gissa om vi kommer att sakna husse i huset?!

Som det ser ut nu i vardagsrummet, är det inte så trevligt att titta på tv i alla fall...

Eftersom det är Almas och Bosses blogg, som matte igen tagit över, måste de ju också få vara med på bild - mitt i kaoset.


Ha en riktig bra fortsättning på veckan och passa på att njuta av de sista sensommardagarna!

Kramar från Anna.

2-årsdag

Som ni märker går vi i semesterlunk ännu också, fastän semestern är slut. Det är väldigt glest mellan inläggen, men det betyder inte att det inte händer nåt, snarare tvärtom. Matte och husse flänger och på så mycket, att jag aldrig hinner uppdatera nåt. Nå jag klagar inte, jag får ju vara med dem på deras utfärder, så jag är nöjd. Vad jag hört så är Bosse rätt nöjd också då han får lite "semester" från mig. Fast jag tror nog han saknar mig då jag är borta med husse och matte, fastän han inte skulle erkänna det.

Mattes semester tog slut för två veckor sedan, så den är nästan glömd. Husse gick i jobb samtidigt, men jobbade bara en vecka för att sedan ha en vecka ledigt igen. Men nu återgår de båda två till vardagen, vilken tur att sommaren inte är slut för det. I torsdags åkte jag och husse iväg till Jakobstad. Det var ju nämligen Jakobs Dagar hela veckan i Jakobstad och det är ju i vår familj obligatoriskt att närvara i Jakobstad åtminstone nån dag den veckan varje sommar. Matte och Bosse tyckte det var så tomt och tyst utan mig och husse i lägenheten.

På fredag var det en stor dag. Jag fyllde nämligen två år! Tänk vad jag blivit stor. Matte jobbade hela dagen och körde till Jakobstad för att fira mig efter jobbet. Jag fick en korv-leksak och lite tuggben i present. Gissa om jag satte tänderna i leksaken så fort jag kunde, jag måste ju ha sönder den så fort det bara går. Man kan ju inte ha en leksak som är hel om man är en råttehund som jag. Hoppas att mina systrar Armi och Bertta och mina bröder Arttu och Morris hade riktigt bra födelsedagar de också, grattis i efterskott till er!

Före jag fick sätta tänderna i presenten måste jag posera...ååh vad tråkigt...

...men ack så trevligt att få sätta tänderna i den sedan!

Mitt födelsedagsfirande avslutades i Skolparken där matte och husse var på den årliga picknicken med sina kompisar. Jag fick vara med en stund, men husse förde hem mig då Gubbrockarna började spela, tydligen är det inte bra för mina små öron med så hög musik. Fast det var roligt så länge det varade. Jag hade världens bästa skötare som tog hand om mig - lilla Elin - husses systerdotter som är så söt. Jag passade på att tigga till mig några köttbullar så länge jag fick vara kvar. Sedan fick jag gå hem och sova, vilket jag var rätt nöjd med efter en händelserik födelsedag.

Då lilla Elin sköter mig ids jag inte dra i kopplet.

Helgen fortsatte med mycket program. På lördag var vi bl.a. och hälsade på mattes kompis Catarina och hennes familj. Där hade jag också en trevlig människokompis - Ramona - som gärna skötte om mig. Där fanns också tre hundar som jag fick bekanta mig med, samt lite kaniner, rapphöns och fasaner. Gissa om jag gick med nosen i backen då några kaniner hade rymt ur sina burar!

Helgen avslutades med lite agilityträning och nu är jag så trött att ögonen knappt hålls öppna. Vilken tur att matte och husse skall i jobb imorgon, så att man hinner vila upp sig inför nya väntande äventyr.

Före vi stänger ner vill jag - och matte och husse som hälsar så mycket - bara passa på att gratulera syster Armi som blev utställningschampion på Mikkeli-utställningen idag! WOW! Tänk att jag har en sån snygg och duktig syster! Grattis också till Armis matte Maikki och uppfödaren Heli.

Tjingeling på er,

Almisen.