Nu får det räcka

Nu tycker jag det skulle kunna räcka med både snö och förkylning. Jag har nu fått min tredje helg i följd förstörd av denna förkylning, som inte vill ge med sig. Jag har varit i arbete hela veckan, men har verkligen gått på halvfart. Jag har inte haft nå mera feber, men den jobbiga hostan har fortsatt och för några dagar sedan kom också snuvan... Nå, det bara måste ju börja gå åt bättre hållet!

Så var det snön då... Jag var ju till Helsingfors onsdag-torsdag. Då jag kom hem höll jag på att få en chock. Jag visste att man skulle fälla snö från taken under onsdagen, men att det verkligen skulle resultera i så mycket snö på gården hade jag aldrig tänkt på. Jag är verkligen glad över att husse var hemma då, för jag skulle aldrig själv ha orkat skotta upp gången in till lägenheten själv. Jag kom mig för att knäppa bilder av snön först idag, så snön har hunnit sjunka ihop en aning (då det har varit plusgrader och lite regn i några dagar), men fortfarande ser man nog mycket snö. Vi ser knappt ut på bakgården då det är så mycket snö på terrassen. Nu har det varit töväder i några dagar, vilket resulterat i glashala vägar. Man har sandat, men det ser ut som att det var några sandkorn per kvadratmeter, så jag vågar mig knappt ut.

 

 Vy från terrassdörren

Vy från vardagsrumsfönstret

Bakgården

 Terrassdörren utifrån sett

 

Framsidan



Almas ben läker fint. I onsdags var husse med henne till veterinären för att ta bort stygnen. Veterinären tyckte att hon redan duktigt använde sig av det opererade benet. Hon har faktiskt börjat gå ganska mycket på det. Hon haltar förstås, men det är ju bra att hon vågar använda det. Vi har nu börjat jumppa benet lite och lite har hon också gått i snön. Snön blir tyvärr lätt så skarp nu då det varit lite plusgrader, så vi tar det försiktigt. Ännu är promenaderna väldigt korta, men veterinären sa att vi kan gå längre om hon orkar. Så vi ökar lite åt gången, men försiktigt. Bäst av allt är ju att hon nu sluppit tratten på huvudet. Hon verkar i alla fall nöjd över detta. Hon har faktiskt inte försökt hoppa upp i soffan mer än någon enstaka gång. Hon är egentligen inte ens intresserad av att komma dit fastän vi försöker locka med lite extra gos. Helst sover hon i sin bädd. Det enda problemet, som jag nämnt tidigare, är att det ibland skulle vara så roligt att rusa efter Bosse.

Ha en skön söndag, kära bloggläsare!

Kram,

PS. Stort grattis åt lillebror som idag fyller 30 år!!